Stämmer det, att ”allt växer”? Ta vilken vinterdag som helst, inte verkar det växa något just då.
Kanske den här sidan skulle ha hetat ”Allt växer – eller vilar”. Själva bloggen här verkar ha stått i ett väntrum i över ett år nu. När sidan skulle förnyas, med tillhörande årskostnad, tänkte jag först att ”nej, jag lägger ner den, jag skriver ju ändå inte”. Vilket är märkligt, dvs att jag inte skriver, eftersom jag är (identifierar mig som) en skrivande människa. Min dotter och jag hade sprudlande idéer om poddar och bloggar med teman vi ville ha med. Anteckningar finns om detta. Dock fick inte idéerna rötter, näring och växande. Idéer är som små vackra blomblad i vinden, om man inte fångar ett blad så flyger det vidare. Minnet är kort, andra saker får uppmärksamhet.
Ni vet, en växt som växer för fort i strävan efter ljus, blir ranglig och ostadig. Vi behöver alla, tänker jag, ett väntrum då och då. Ett rum där vi kan vänta in oss själva och inte bara vänta in, utan vara nära sig själv. Lyssna in. Fråga sig själv, vad behöver jag?
Vad behöver jag? Vila lite just nu. Väntrummet. Det och att skriva. Långsamt kommer glädjen till skrivandet tillbaka. Välkommen!
Lägg till kommentar
Kommentarer