Ljuset

Det kommer tillbaka 

Som minnespärlor finns de, ögonblicken där jag har stannat upp och lyssnat till fåglarna och låtit mina ögon dricka ljuset, det ljus som varit en sällsynt gäst under många månader.  

Februari 1985, jag står tillsammans med min dåvarande pojkvän, på Rosengatan i Sundbyberg och vi stannar upp, ser ner i backen och inser... det är eftermiddag och det är ljust! Klockan är kanske fem och små rosa moln syns på den ljust blå himlen. Jag minns förvånad lycka i kroppen. 

Ett stort hopp fram till 2005, det är april, jag står i en annan backe, jag har mina barn med mig och jag ser ut över vattnet och det är ljust. Det är så ljust. Det vidgades inom mig av allt detta ljus. 

Och så nu, i morse. Jag öppnar dörren och jag hör fågelsång och himlen är inte svart. När jag kommer hem igen, nu lite trött efter jobbet, jag hör fågelsång och himlen är ljus. Det händer varje år, detta återvändande av ljuset, varje år händer det och likväl, växer förvånad frid inom mig. 

Det är ännu vinter och det får det vara, den är vacker och vit och vidunderlig. Föraningen i luften finns och den växer.